I'm alive
Olyckligtvis känns det verkligen att jag lever idag. Är inte arg längre. Bara oändligt ledsen. Gråtit och gråtit. Ringt Jonnys syrra och lipat. Ringt Jonny och lipat. Suttit framför datorn och lipat. Lyssnat på musik och lipat. Orkar fan inte göra nånting. Vill inte göra nånting heller. Väntar bara på fucking bättre tider.
Nu har jag barnvakt ett par timmar under förevändning att jag skulle plugga ryska. Så ska kolla några avsnitt av How I Met Your Mother. Och kanske lipa lite till. Och att leva genom andra har aldrig känts så viktigt. Men hey, läste en sak i min bok om tankeläsning. Att när man minns nånting vs. när man hittar på nånting, så aktiveras samma center i hjärnan. Alltså är skillnaden mellan verklighet och fantasi inte alls speciellt stor!
