Livet från den ljusa sidan

Första långa heldagen på dagis för Valle idag. Han var jätteledsen när jag lämnade och överlycklig när vi skulle hem. Lillplutten! Annars hade det gått bra. Tror dagispersonal har Sveriges viktigaste jobb. Jag menar, vad man än jobbar med måste man ju kunna lämna sitt barn till någon som tar hand om honom/henne bra.

Gårdagskvällen spenderades med en virknål (!). Ska virka mig en sån här mössa nämligen. Eller ja, en mössa till Valle alltså. Visst är den fin?

Annars kan jag meddela att alla funderingar på döden inte har upphört. Urs vilken existensångest! Gjorde "misstaget" att snurra in på Familjelivs forum om änglabarn... Tårarna bara rann. En sorg det inte går att sätta ord på alltså. Fatta vad lyckligt lottad man är! En fin dikt.

Morfars begravning är nästa vecka. Jag har tänkt läsa en dikt. Ska bara hitta någon fin bara. Något förslag? Sen är jag i valet och kvalet om huruvida jag ska ta med Valle eller inte. Finns ju fördelar och nackdelar med båda. Vad tycker ni? Har ni haft med era barn på begravningar?

Måste säga att jag är på ett alldeles strålande humör idag. :) Trots liten baksmälla och det bryska uppvaknandet före 7 av att Valle hällde ett glas vatten över mig. Tyckte det var dags för mamma att gå upp.

Johanna var här igår kväll så vi satt och drack rödvin och pratade om livet. Väldans vad gott det blivit med rödvin! Har inte varit ett fan tidigare riktigt men helt plötsligt är det det enda man vill dricka. Hur som helst.

Vi pratade om lite olika saker och då berättade Johanna en sak som en hon känner brukar säga. Att man aldrig kan säga aldrig. Alltså ni vet, vanliga saker som folk brukar säga typ "jag skulle aldrig vara otrogen/göra abort/köra bil packad/ligga med en främling/ta droger" etc. Så förutom att man dömer personen man pratar med ifall han/hon gjort det, speciellt om det gäller någon av ovan nämnda saker, som man kanske inte skulle direkt berätta om man har gjort, så vet man ju faktiskt inte omständigheterna.

Hon menar alltså att man inte kan säga "jag skulle aldrig" om någonting. Givet är ju att man förändras över tid och omständigheter finns ju alltid exempelvis vid otrohet så är väl det knappast någonting man planerat långt innan. Vad tycker ni? Har ni något ni ALDRIG skulle göra?

En tankeställare.

Äntligen är Valle så gott som frisk! Hade gått kalas på mormors lektion, ja för Valle då som hällde ut knappar över hela golvet. Med undervisningen kan väl diskuteras. Lol.

Själv känner jag mig helt slutkörd. Börjar bli en vanlig känsla det där. Mycket som snurrar i huvudet och kroppen som bara vill vila. Nojar att jag ska bli utbränd. Eller så är jag sjuk. Eller bara trött.

Det känns som att jag går runt och funderar alldeles för mycket på döden för mitt eget bästa. Aldrig bra att tänka på alla hemska saker som inte får hända.

Åsså var det ju den LILLA biten framtiden. Längtan, drömmar, vad jag vill göra med mitt liv. Vad jag ska bli. Hur jag vill leva. Samtidigt många funderingar över vad livet egentligen är och vad som gör oss till bra människor.

Så stora tankar och så lite tid.

Vill ni läsa något annat tänkvärt kan ni titta in på min granne Lilianas blogg om hennes flicka Angela:

Nu äntligen börjar lilla sjuklingen bli sig själv. Valle fick vara med mormor på ett möte igår så mamma kunde jobba. Idag ska han vara med på mormors lektioner i skolan. Vill inte lämna en snörvlande liten på dagis, känns inte som om det skulle vara så uppskattat.

Häromnatten vaknade Valle när jag gick och la mig. Han skrek förtvivlat i en timme. INGET hjälpte. Jag fick inte ta i honom. Det har jag aldrig varit med om tidigare. Vi fick sova på soffan med Mumintrollen på tv hela natten.

I natt fick han gott sova i sin egen säng. Jag tycker det är så mysigt att lägga över honom till min säng, särskilt som det är lite kallt i sovrummet så är han som en liten kamin. :) Men nu är det slut med det om jag vill ha något hår kvar. Han verkar endast kunna somna till ljudet av att rycka loss mammas hårstrån. :S

Det här med jobbet blir lite omvänd psykologi: När jag har möjlighet att vara hemma vill man bara jobba. Så skönt att det löste sig denna gång. Jag var hemma en dag. Men så är det ju med förkylningar också, Valle är ju pigg men hur snorig och hostig som helst.

PS: Ni kan ju spana in namntröjorna jag lagt ut på Tradera om ni vill... :) Sånna där fina som Valle har. Och ni får gärna bjuda på dom också..... :) Se mer HÄR

För er som inte följde mig på den andra bloggen nu kan jag försöka sammanfatta lite saker jag gjort sen jag pausade denna. Tänkte först flyttat över inlägg men orka! :) Ska lägga ner den andra igen, blev lite väl mycket negativt... Jag är ju en sån positiv person annars! Lol, men man försöker ju iaf.. Here we go:

Vi har varit på Ullared och storshoppat!

Jag har hängt massor med min granne Liliana, eldblåsaren!

Jag har funderat mycket, sen mer, sen om möjligt ännu mer :)

Jag har sällat mig till skaran människor som fyndar i soprummet! :)

Jag har planerat inför alla saker jag ska få att hända detta år och känner stor tillförsikt

Ändå har jag som kört fast lite nu... Känner mig alldeles numb. Men bara att hålla ut tills det vänder. För vänder gör det ju alltid.

Over and out.

Idag var vi på "visning" som det heter, i kyrkan i Lerum. Vi fick då se morfar ligga fridfullt i kistan. Kändes kusligt men väldigt fint. Tårarna bara rann, det var som om någon vridit på en kran. På ett sätt är det ju säkert bättre för honom där han är nu och inte har ont mer. Han har alltid varit en person som varit ute och gjort saker (garaget....) så han måste verkligen avskytt att vara så dålig att han inte kunde gå ut. :( Mamma och mormor sa häromdagen att han inte ens tyckt om att åka på semester, väldigt hemmakär. Ville som alltid sova i sin egen säng.

Värre för dom som är kvar liksom. Och mormor. Känns ungefär hur sorgligt som helst att de ska sälja gården. Mormor kan inte bo kvar där själv, för mycket jobb. Hon ska flytta till en lägenhet i stan. Allt är nästan klart med det.

Nä nu är det dags att börja blogga igen. Få lite struktur på saker och ting. Och har hänt många saker värda att dokumenteras.

Morfar dog förra veckan. Mycket känslor och tankar. Och snart dags att gå på begravning, första gången för min del. Inget man direkt hade velat göra en första av. Mer om detta sen.

Mer om allt sen faktiskt.

Idag blev vi bjudna på frukost av min fina granne. Konditori-frukost! Och en baby-semla har också intagits. Precis lagom storlek faktiskt.

Nu sitter jag mest och håller tummarna för ett samtal från jobbet om att jag ska får vara ledig imorgon. Det hade varit bra.