Livet från den ljusa sidan

Igår kväll var Valdemar på ett äventyr med moster Sigrid. Hon hämtade honom från dagis och tog med honom till sin klasskamrat, som var barnvakt åt sina fyra (!) småsyskon. De var tillbaka runt 21:30 på kvällen. So far so good.

Det var bara det att Sigrids mobil var urladdad så ingen hade någon aning om var de var. Jag litar ju på Sigrid och har tidigare varit med om att det inte går att nå henne. Jag räknar kallt med att de ringer från dagis ifall hon inte skulle dyka upp. Och hon skulle inte glömma det.

Men min kära far började bli orolig. Han och mamma svängde förbi hos mig. Ingen där. Ingen svarade på mobilen. De provade numren till hennes kompisar. Ingen visste var hon var. Pappa åkte upp till jobbet och hämtade min extranyckel och gick in i min lägenhet. Ifall hon skulle ligga här och sova.

Ingen där. Lite småpanik började jag få på jobbet. Det kunde ju faktiskt ha hänt nånting. Och även om hon gått någon annanstans borde hon ju varit hemma igen vid 20 då Valle ska sova.

Men inget hade hänt och Sigrid (som är den enda fjortis jag känner till som inte går att nå 24/7) hade gjort precis vad hon lovat. Får nog gå igenom ett par regler här framöver.